2 st nya kastskor

I vår-vinter beställde jag nya skor åt mig. När de kom hem i postlådan var de för stora, jag hade sett fel på nummern och har nu TVÅ PAR helt nya kastskor som jag inte kan använda.

Nummern på dem är:
Eur: 38,5 (enligt mig en stor sådan, kan gå på en 39ans fot också)
UK: 5.5
US: 6

Jämför med de skor som ni har och kommentera här, eller ta kontakt på facebook om ni är intresserade. Eller om ni har min nummer kan ni ju ringa. Sprid budet vidare i idrottskretsarna! Det finns möjlighet att pröva skorna på IF Nykarlebynejdens distriktstävling 24.5 eller på IFN´s ärevarv 6.6. Jag kan också skicka dem direkt åt er per post direkt åt er ifall ni vill ha dem och ni vet att de passar.

Priset på skorna är 90 €/par, tar ni dem båda får ni dem ännu billigare!

Vi har sen först till kvarn principen!

En vilodag.

En vilodag kan inte börja bättre än när man hör regndroppar på taket. Sen när man vet att massage väntar blir man extra nöjd.

Sen är det bara att ta itu med skolarbeten, något annat än det behöver man inte anstränga sig med en vilodag. För då ska man vila. För första gången på länge är det dessutom skönt att vila. För det är motiverat att vila när man kunnat träna.

På tal om regn. Man köper bara ett band som man drar kors och tvärs genom rummet (och köket och korridoren, men det syns inte på bilden), sen hänger man upp sina tvättade kläder där och så sätter man på värmen i rummet på full effekt. Bra i detta skede är att ha ett annat rum att vara i och som man kan stänga dörren till. Medan min träningsvännina låg och sov fixade jag detta. Hon var nöjd över mig när hon vaknade!

Stafettkarnevalen och en skön träning

Sportmagasinets repris på Stafettkarnevalen 50 år avslutades just. Jag märkte att min puls hade höjts och att längtan till Olymipastadion och Stafettkarnevalen är lika stor denna tidpunkt varje år. Stafettkarnevalen är något som sparkade igång hela friidrottssommaren,  den ger en känsla som man bara kan få på stadion. Jag har tre medaljer från de tävlingarna. Ett brons på 8x50 m i lågstadiet och 2 guld från 4x100 i högstadiet. I högstadiet sprang jag sista sträckan (åtminstone ett av åren) och känslan av att springa framför hela läktaren och vinna är alldeles sagolik. Det är ett av mina finaste friidrottsminnen som jag har. Njut alla ni som åker ner nästa veckoslut och spring hårt.

Jag har tagit mig hem till mor och far igen. Fick färdigt ett skolarbete igår och innan jag börjar med nästa tänkte jag njuta av att få vara hemma. Innan jag åkte hem var jag på Kuortanestranden och kastade. Första gången på väldigt länge som jag kunde kasta lite hårdare kast... Jag tror aldrig jag vari så lycklig över en träning som jag var idag, det kom till och med en glädjetår. Jag kastade inte långt, men det gjorde inte ont! Känslan av att få göra en träning utan att det gör ont är den känslan som alltid borde finnas där och när den gör är det helt fantastiskt!

Nu ska jag ta mig in till Nykarleby för att se på en massa lådbilar. Jag har aldrig varit på lådbilsrallyt så det blir första gången!

//Lena

Efter förra inlägget har ryggen bråkat en gång till som igen tvingade mig att vila igen. Jag hade kommit igång och kunde kasta för fullt. Tydligen gick det ändå för snabbt och det slog tillbaka. Detta var nog den tyngsta gången i hela min idrottskarriär då jag tvingades vila. När sommaren hägrar finns det ingen som vill vila.

Denna vecka har jag kommit igång igen och ser just mot sommaren tack vare ett fantastiskt stöd från min tränare. Kastningen är nu med 2,5 kg och 3 kg släggor, 4 kg är mitt tävlingsredskap. Spelar man alla kort rätt nu så blir det riktigt bra till sommaren. Men hur man sen ska spela är en annan sak. Tänk dig att du ska spela poker och korten som du tilldelas är blanka. Först när du och dina medspelare ska visa sina reslutat så visar korten hur de ser ut. Så lätt är det att veta ifall man gör rätt eller inte.

Vi kör nu på säkerhet för nu finns det ingen tid att vila mera, ryggen får inte bråka mera nu. Det blir att köra träningspassen så som det är tänkt men med en dag mellan varje kastdag. Jag måste känna efter varje minut hur det känns så att ryggen bara inte krampar igen.

Igår kastade jag första passet ute för denna vår. Skönt att kunna träna i t-skjorta redan i maj. För tillfället är jag av den åsikten att vintern gärna får innehålla mycket snö och kalla dagar bara maj skulle kunna vara så varm som igår. Åsikten är säkert en annan när man försöker starta bilen i -30 grader sen nästa vinter...

För en gångs skull har jag skärpt mig och skrivit lite skolarbeten också, 16 sidor på två dagar är för min del alldeles godkänt. Allt går så mycket lättare bara träningen också fungerar. Allt handlar väl om en jämvikt egentligen, dessutom fungerar jag bättre bara jag hela tiden har något att göra. Tror jag, det intalar jag mig iallafall.

Imorgon ska jag till Jyväskylä för att undersöka ryggen hos en fysioterapeut. Hoppas tips och visdom kommer därifrån imorgon.

Nu ska jag fortsätta kika på Lejonen. Komarov är min favorit, jag drar alltid hemåt!

Allt vad en kastare behöver. Bilden är från lägret i Spanien i mars. Ni ser hur strukturerat vi förvara våra skaer...

Den fantastiska kastplatsen i Kuortane.

//Lena